Det sägs att tystanden är förövarens bästa vän, det inkluderar också demonisering och polarisering när vi diskuterar frågor om sexualitet och sexualitetens påverkansfaktorer.
Debatten om porr har gått het i media den senaste tiden och en kan tydligt se två olika läger. Motståndarna till porr använder sig ofta av retorik som poängterar antagna risker och skadeverkningar, präglas av porr som en potentiell risk för övergrepp och skeva ideal. Det andra lägret menar att porrmotståndarna är ett gäng moralister som har egna frågor på sin agenda de önskar förmedla.
Men vad säger forskningen när det kommer till porr och dess eventuella verkningar? Bilden är allt annat än enhetlig. Det finns studier vars resultat pekar mot att porr kan vara en källa till information som leder till sexuellt självförtroende. Andra studieresultat pekar snarare mot att inflytandet av porr är starkt negativt och då framför allt på unga heterosexuella män. Att forska på porrs påverkan har visat sig vara svårt då vi inte kan isolera vare sig individer eller pornografins påverkan. Så vad blir vi påverkade av? Vad är hönan och vad är ägget?
Den som läser forskning om pornografi behöver därför lägga extra starkt fokus på metodstycket. Det är viktigt att se hur forskaren har definierat de olika begreppen och likaså urvalsprocessen av individerna som ska studeras, för att på ett rättvist sätt kunna analysera studiens resultat.
Jag vill med den här texten ta ett nytt grepp runt frågan och använda mig av min utbildning i parterapi samt mina år som samtalsledare med par i rummet. Ett vanligt terapeutiskt verktyg när det är en aktuell konflikt är att, trots att det stormar, finna minsta möjliga gemensamma nämnare där paret kan förenas. Detta för att försöka få till en gemensam kamp att få till en förändring.
Vi blir påverkade av porr
Ja, vi alla påverkas av pornografi. Vissa blir upphetsade, andra reagerar med avsky och andra med bägge delarna. Det speglar det komplexa, mångfacetterade och motstridiga i det vi kallar den mänskliga sexualiteten.
I samband med diskussionen om porrs påverkan på den mänskliga hjärnan lyfts ofta argumentet om våra belöningssystems påverkan. Serotonin, oxytocin, melancortin och dopamin är alla viktiga substanser i hjärnan när det kommer till både mättnad och motivation när det kommer till sexuell aktivitet.
Utsöndringen av belöningssubstanser är en mycket komplicerad procedur men som är viktig att ha i bakhuvudet när det kommer till sexualitet, även om den inte sitter ensam på tronen över faktorer om vad som påverkas oss sexuellt. Belöningssystemet går igång vid sexuell aktivitet, men också i samband vid andra aktiviteter som vi gör i vardagen såsom träning, chokladätande och shopping.
Vi ska prata om porr
Den som har förmågan att sätta ord på sina upplevelser, erfarenheter och känsloliv kan lättare sätta dessa i en kontext, vilket i sig förebygger ohälsa. Det blir också lättare för den personen att finna stöd och få hjälp till en förändring.
I de bästa av världar vore vi bättre på att prata om känslor ur många fler perspektiv, exempelvis när vi blir föräldrar eller får barn i vår närhet. Att i tidig ålder uppmuntra barn att prata om känslor och inte sopa saker under mattan med klyschor som ”res på dig och spring vidare” och ”boys will be boys”.
Barn och ungdomar behöver att viktiga vuxna tar sig tid samt är förberedda på att prata med dem om allt barnen kommer i kontakt med på internet. Både det som är bra och det som är dåligt. För det är ju också så som livet ser ut i sin helhet, det finns bra och det finns dåliga saker och det ska vi prata om.
Ett förslag är att börja prata om det med varandra i vuxet sällskap. Då märker ni snabbt vilka teman som känns lite mer obehagliga, läskiga eller där du behöver läsa på eller känna efter lite extra för att få kunskap samt veta var du står emotionellt.
Porr ska inte ersätta sexualundervisningen
Många av mina följare vet att sexualundervisningen är en fråga jag brinner starkt för. Vi har i Sverige, som första land i världen, haft obligatorisk sexualundervisning sedan 1955. Men sedan dess har den också varit bristfällig på många platser. Det finns såklart skolor som bedriver sexualundervisning i världsklass, och det finns desto fler skolor vars sexualundervisning är beroende av enstaka eldsjälar.
Något jag är noga med att poängtera i det här sammanhanget är att vi har ett systemfel när lärare har som plikt att ha sexualundervisning, men inte får några som helst verktyg eller sakkunskap i ämnet under deras år på lärarprogrammet. Skolan har absolut ett ansvar att lyfta frågan om pornografi, men då krävs redskap och kunskap.
Att granska porr ur flera olika perspektiv är viktigt för att stötta ungdomar till ett källkritiskt förhållningssätt. Unga, och även många vuxna, behöver få utrymme till konstruktiva och kritiska samtal när det kommer till porr, sexualitet och känsloliv, och det hör hemma i sexualundervisningen.
Vad vi ska lära ut till skolelever när det kommer till pornografi kan vara en svår nöt att knäcka. Men vi skulle kunna utgå från frågan: vad händer när vi tittar på porr? Samtliga svar är vad vi ska ha fokus på, och då får vi även andra spännande samtalsämnen med på köpet. Normer, ideal, sexuella stimuli och hur vi reagerar på dessa, fantasier, lust, rädsla, identiteter… Det handlar inte alla gånger om att ha rubriken PORR, utan även att prata om teman däromkring.
När porrtittandet blir tvångsmässigt ska det finnas hjälp att få
Även om det finns inte tillräckligt med empiriska bevis för att stödja klassificeringen av sexmissbruk eller porrberoende som psykiatrisk diagnos, så ska vi förstås ta de berättelserna som vittnar om ett sådant beroende på allvar. Här finns en skillnad i terminologin som gör att bemötandet kan skilja sig. Används ord som beroende, kidnappad sexualitet, tvångsmässighet, eller kanske ingenting alls?
I den terapeutiska rollen ska klientens upplevelse tas på allvar och utgångspunkten ska vara den stödsökandes upplevelse. Det är förstås viktigt att samtidigt informera (det vi kallar psykoedukation) om hur beroende och tvångsmässighet tar sig i uttryck utifrån forskning och beprövad erfarenhet. Och samtidigt ska vi visa respekt för individens upplevelse.
I dagsläget finns ingen lagstadgad skyldighet att erbjuda hjälp när porrtittandet blir överväldigande i negativ mening för en privatperson, som det gör när det kommer till alkohol och narkotika, vilket försvårar för den enskilda individen att söka hjälp. Detta speglar det generella problemet med sexuell hälsa inom vård och social omsorg i landet, den är minst sagt bristfällig.
Maskulinitetsnormer är många gånger destruktiva
Porr, film, tidningar, reklam och musik är viktiga arenor som påverkar oss i hur vi agerar utifrån våra könsidentiteter. Vi påverkas alla av normer, vare sig vi vill eller inte. De normerna börjar påverka oss redan i förlossningssalen. Ja, det finns faktiskt studier som visar att förlossningspersonal håller barn olika utifrån vilka genitalier barnet råkar ha, där de med snopp blir tagna något hårdare och med snabbare rörelser, och de med snippa mjukare och långsammare.
Efter bara några sekunder som medborgare i världen påverkas vi alltså av könsbundna normer. Rapport på rapport visar att gruppen män är de som i majoritet utsätter andra människor för sexualbrott, det blev inte minst tydligt i samband med hösten 2017 och #meetoo. Så något måste göras och i rättan tid vilket är tidigare i barns liv än vad vi tror.
Att arbeta med porrfrågan i terapirummet
Forskningen kan säga en sak, medan vår individuella upplevelse kan vara den totalt motsatta, och vice versa. När vi läser olika studier vars resultat säger olika saker har vi en tendens att fylla mellanrummet mellan studierna med våra egna åsikter och ståndpunkter. Inget konstigt egentligen, det är ett mänskligt drag, men det är samtidigt ett problem i den mediala sexualitetsdebatten i dagsläget.
För mig som kliniskt aktiv är det inte en fråga som företrädesvis handlar om att vara för eller emot porr när jag möter personer i samtal. Då handlar snarare om att förstå hur mänskliga sexualiteter fungerar och tar sig uttryck, och möta det i det terapeutiska rummet.
Summan av kardemumman
Viktigaste slutklämmen är att vi måste prata mer om porr. Vi måste vara medvetna om vilket språk vi använder i debatten för att sluta skamma varandra (det gör vi redan så bra själva när det kommer till sex) och vi måste mötas.
Porrdebatten idag är full av pajkastning, hatiska kommentarer, nedvärderande tilltal och felaktiga uppgifter. I somras medverkade jag, tillsammans med Magdalena Matteo (barnmorska och forskare), Maria Ahlin (författare av boken Visuell Drog och grundare av Changing Attitudes) och Greta Thurfjell (skribent i Dagens Nyheter) i radioprogrammet P3 Perspektiv i Sveriges Radio, där fotot ovanför är tagen i samband med. Programmet modererades av Hanna Hellquist och hade som syfte var just det jag många gånger efterfrågar: att få till möten och dela perspektiv.
För det sägs att tystanden är förövarens bästa vän, det inkluderar också demonisering och polarisering när vi diskuterar frågor om sexualitet och sexualitetens påverkansfaktorer.
Låt oss mötas.