En man som blir utsatt för sexualbrott förväntas göra samma sak som när han ramlade som barn. Ställa sig upp, sluta gråta och gå vidare.
Akutmottagningen för våldtagna kvinnor. Så hette den särskilda mottagningen i Stockholm för kvinnor som blivit utsatta för sexuellt våld. I oktober 2015 var jag en av projektledarna då mottagningen kortade namnet till Akutmottagningen för våldtagna, och med den förkortningen följer ett viktigt synliggörande.
Vi breddade patientgruppen och började ta emot alla, oavsett könsidentitet. Mitt ansvarsområde var att utforma vårdkedjan kring psykosocial uppföljning för de patienter som inte identifierar sig som kvinnor. Ett gediget arbete som jag och mina kollegor är mycket stolta över, och som vi ser har gett resultat. Vi startade ett medialt samtal där vi breddade perspektivet av sexuella övergrepp och våldtäkt. Och uppmärksamheten vi fick var betydligt större än vad vi hade kunnat förutse. Mottagningen blev en världsnyhet och visade sig vara banbrytande. Och fråga många ställde var: ”Kan män verkligen våldtas?”
Behövs ett uppvaknande kring våldtäkt mot män
I skrivande stund sitter jag på tåget från Sunne i Värmland. Där pratade jag igår på en konferens om sexuell och psykisk hälsa för människovårdande yrken. Min insats som talare handlade just om att arbeta med individer som varit utsatta för sexuella övergrepp. Jag lade ett stort fokus på att sticka hål på många myter som etsat sig fast i oss. I publiken satt alltifrån elevhälsopersonal och rektorer till behandlingsassistenter och socialsekreterare, och vi benade ut vad forskningen säger om sexuella övergrepp.
Det är en ynnest att få föreläsa för människor som är så intresserade av att lära sig mer och bredda blicken för att göra ett ännu bättre arbete. En av deltagarna kom fram till mig efteråt och berättade hur hen tidigare, som så många andra, har haft det snäva perspektivet att sexuellt våld sker mot kvinnor av män, att det alltid är fråga om penetration och att fysiskt våld är ett kriterium för att händelsen ska klassas som ett övergrepp. Den här personen tackade för att jag breddade perspektiven och det glädjer mig något oerhört. För just när det gäller sexuellt våld mot män och transpersoner behövs ett uppvaknande.
Stort mörkertal
Brottsförebyggande rådet skriver i sin rapport Våldtäkt mot personer 15 år eller äldre, att sexualbrott mot män är ”en kategori av brott där mörkertalet förmodligen är i särklass mest omfattande”. Och hur kan det komma sig? Mitt svar är kort och gott: Könsbundna normer.
Vi har än idag en kultur där vi uppfostrar barn på olika vis beroende på vilken könsidentitet vi antar barnet har. När ett barn ramlar och slår sig tenderar vi att hålla om flickorna, trösta och fråga om allt gick bra. Pojkarna däremot uppmanas att rycka upp sig, sluta grina och fortsätta leken. Självklart är detta en glidande skala, men strukturen finns där. Vi lär flickor att skydda sig och pojkar att vara tuffa.
En man som blir utsatt för sexualbrott förväntas således att göra samma sak som när han ramlade som barn. Ställa sig upp, sluta gråta och gå vidare. Vi har en stark samhällsnorm som säger att män är starka, kontrollerade, sexuellt aktiva och dessutom ständigt kåta, vilket försvårar möjligheten till att se män som offer för sexuellt våld. Manlighetsidealet gör att vi tror att män alltid kan försvara sig, men de flesta som utsätts för sexuella övergrepp, oavsett könstillhörighet, uppger att de inte har kunnat försvara sig, på grund av det vi kallar frysreaktion eller på engelska, tonic immobility eller frozen fright.
Våldtäkt går stick i stäv med maskulinitetsnormen
Maskulinitetsnormerna gör det svårt att bredda perspektiven och få upp ögonen för att det inte bara är kvinnor som blir utsatta. Och kan det vara så att statistiken över sexualbrott riktade mot män faktiskt är missvisande? För om vi är fostrade som män att inte ha ett språk att beskriva jobbiga situationer, kan det då vara så att de 0,6% av alla män som i den Nationella Trygghetsundersökningen uppger att de utsatts för sexuella övergrepp faktiskt är fler (motsvarande siffra för kvinnor är 4,1%)? Det går i linje med forskningen på detta tema, och även min kliniska erfarenhet med samtal med många män som erfarit sexuella övergrepp.
För svaret på frågan är: Ja, män kan i högsta grad våldtas. Men att erkänna sig själv som ett våldtäktsoffer går stick i stäv med vad vi har lärt oss att det innebär att vara man. Jag hoppas att de pojkar som växer upp idag och i framtiden får en större tillgång till hela känsloregistret. Vi behöver gemensamt sticka hål på mansidealen. Det tjänar alla på, inte minst männen själva.