Behöver vi verkligen Pride längre? Vad gör det för nytta att hela städer ska spärras av för att halvnakna bögar och flator ska strutta runt och vifta med regnbågsflaggor? HBTQ-rättigheterna i Sverige 2018 har ju kommit så långt. Nu får ju alla gifta sig och skaffa barn på samma villkor… Eller?
I år står Sverige värd för Euro Pride, både i Stockholm och i Göteborg, och homo- och bisexuella, personer med transidenteter och queera personer samlas från hela landet för att samtala kring hbtq-frågor, lära sig av varandra och slutligen även fira kärleken, och rätten att uttrycka sin kärlek till vem en vill – oavsett sexuell läggning eller könstillhörighet.
Och sorgligt nog är den rätten inte självklar. I ett 70-tal länder är homosexuella relationer fortfarande kriminaliserade och i betydligt fler är rättigheterna för hbtq-personer strängt begränsade. Men även i Sverige innebär det fortfarande ett stigma att tillhöra gruppen hbtq.
Pride breddar perspektiv
En grund när jag är ute och föreläser om HBTQ-relaterade frågor är att klargöra vad heternormativitet är för något. Det är viktigt att sätta ord på vad som är norm, vilket i den absoluta majoriteten av samhället är när du är heterosexuell och vill med det ha sex med någon av det motsatta könet.
Men bara för att något är vanligast, behöver det inte vara det som är ”normalt”. I dag vet vi att människor inte identifierar sig endast som heterosexuella, en av två könen i tvåkönsmodellen eller önskar ha sina relationer på ett och samma vis. Alla dessa tre faktorer har breddats med hjälp av att vi har fått ett bredare vokabulär för individer att använda sig av när det kommer till att beskriva sin könsidentitet, sexualitet och även hur de önskar leva ut dessa tillsammans med andra eller på egen hand. Och för detta har vi till stor del pride-rörelsen att tacka.
Det normativa badkaret
Jag gillar att använda mig av metaforer när jag föreläser om hbtq och normer. Och en metafor jag ofta använder mig av i detta sammanhang är att vi ha alla har badat i samma normativa badkar, ända sedan barnsben. Vi har alltsedan vi kom till denna värld matats med normer när det kommer till kön, sexualitet och relationer, till den grad att det är omöjligt att vara helt fördomsfri när det kommer till dessa frågor.
Men, och det är ett stort men, att vi alla har badat i normbadkaret innebär inte att vi kan luta oss tillbaka i det varma och bekväma vattnet och fortsätta bada tills vi får russinfingrar. Vi måste syna badskummet och spräcka fördomsbubblorna genom att lyfta blicken och se hur normer påverkas oss och andra.
Heteronormativa synsätt kan i många fall handla om en fråga kring liv och död. Även om vi i Sverige inte har dödsstraff på homosexuella handlingar (dock har tio andra länder det!), leder stigma och samhällets normer till att betydligt fler i gruppen hbtq än i övriga befolkningen begår eller har funderat på att begå självmord. En rapport från 2010 visar att en fjärdedel av de unga homo- och bisexuella kvinnorna uppger att de har försökt ta livet av sig. Socialstyrelsens rapport från 2016 konstaterade att hbtq-gruppen löpte en högre risk att dö i förtid.
Juridiska rättigheter räcker inte
Vi måste komma ihåg att det är en stor skillnad på juridiska rättigheter och samhällsattityd. De behöver inte säga samma sak. Vi har fortfarande statistik, återkommande rapporter och berättelser i terapistolar runt om i landet som vittnar om stora skillnader mellan de som inkluderas i heteronormen och de som inte gör det. Det tåls att poängtera att gruppen HBTQ-personer generellt sett mår bra, men en del av gruppens total mår otroligt dåligt, och mycket sämre om en jämför med befolkningen i hela landet. Förutom ovanstående självmordsstatistik rapporteras om en generell förhöjd ohälsa bland landets hbtq-personer.
Så åter till den inledande frågan, behövs Pride? Mitt svar är tveklöst ja, så länge vi hör om de stora skillnaderna mellan de som inkluderas i heteronormen och de som inte gör det behövs ett forum för att lyfta dessa frågor. En vecka per år är lite, men så länge det finns en arena som är så pass väletablerad som Pride är så ska vi använda oss av den för att skapa ett mer tolerant samhälle.
För att syna normativa system i sömmarna gynnar inte endast de som inte inkluderas i normerna. Det gynnar även de på insidan för att öppna upp och se nya verkligheter. Ett öppet och tolerant samhälle är ett rikt samhälle.
Happy Pride!